VFAT: Skillnad mellan sidversioner

Från Wiki.linux.se
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med '= VFAT = '''VFAT''' (Virtual File Allocation Table) är en utökad version av FAT-filsystemet (File Allocation Table) som infördes av Microsoft i början av 1990-talet. Det är mest känt för att ha introducerat stöd för långa filnamn i Windows 95, samtidigt som det behöll kompatibilitet med tidigare FAT-system. == Översikt == VFAT utökar det ursprungliga FAT16-filsystemet med möjlighet att hantera: * Filnamn upp till 255 tecken (istället för 8...')
 
(Ingen skillnad)

Nuvarande version från 18 maj 2025 kl. 00.05

VFAT

VFAT (Virtual File Allocation Table) är en utökad version av FAT-filsystemet (File Allocation Table) som infördes av Microsoft i början av 1990-talet. Det är mest känt för att ha introducerat stöd för långa filnamn i Windows 95, samtidigt som det behöll kompatibilitet med tidigare FAT-system.

Översikt

VFAT utökar det ursprungliga FAT16-filsystemet med möjlighet att hantera:

  • Filnamn upp till 255 tecken (istället för 8.3-formatet: åtta tecken för namn + tre för filändelse).
  • Långfilnamn som kodas parallellt med kortnamn i katalogposter.
  • Unicode-tecken i filnamn (i senare implementationer).

VFAT är alltså inte ett helt nytt filsystem, utan en tilläggsfunktion ovanpå FAT.

Teknisk beskrivning

VFAT implementerar långfilnamn genom att använda flera dolda katalogposter (directory entries) för varje fil med ett långt namn. Dessa poster döljs för äldre DOS-baserade system, som istället bara ser den kortare 8.3-versionen.

Exempel:

Långt filnamn.txt  →  LANGTF~1.TXT

Filsystemet förblir FAT16 eller FAT32 i grunden, men VFAT gör det möjligt att arbeta med moderna filnamn i grafiska operativsystem som Windows 95, 98 och ME.

Användning

VFAT användes i:

Kompatibilitet

VFAT är bakåtkompatibelt med FAT16 och FAT32, vilket innebär att äldre system fortfarande kan läsa filer (med korta namn), även om de inte ser långnamnen. Detta var avgörande för övergången mellan DOS och Windows 95.

VFAT i Linux

Linux stöder VFAT-filsystemet via modulen `vfat`. Det används ofta för att montera:

  • USB-minnen
  • Minneskort
  • Windows-partitioner i dual-boot-system

Monteringsexempel:

mount -t vfat /dev/sdb1 /mnt/usb

Begränsningar

Trots förbättringar har VFAT (och underliggande FAT) flera begränsningar:

  • Max filstorlek: 4 GB
  • Ingen inbyggd filrättighetshantering
  • Ingen journaling (vilket ökar risken för dataskador vid strömavbrott)

Se även

Externa länkar

Sidslut

Om du hittar faktafel är vi tacksamma om du rapporterar dem via formuläret som finns på https://www.linux.se/kontaka-linux-se/

Tack till Datorhjälp Hemma som har sponsrat Linux.se med webbhotell.