Ethernet

Från Wiki.linux.se
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ethernet: En teknisk översikt av världens mest dominerande LAN-teknik

Ethernet har länge varit den dominerande tekniken för lokala datanätverk (LAN). Men vad ligger bakom denna framstående teknologi? I den här artikeln tar vi en teknisk djupdykning i Ethernet för att förstå dess inre funktioner.

Historia och evolution

Ethernet föddes ur behovet av att skapa ett pålitligt, gemensamt kommunikationssätt mellan datorer. Sedan Robert Metcalfe konceptualiserade det på 1970-talet har Ethernet växt från 10 Mbps till 10 Gbps och även högre, tack vare tekniska framsteg och utveckling av standarder genom IEEE (Institute of Electrical and Electronics Engineers).

Ramens arkitektur

All kommunikation över Ethernet sker genom att data paketeras i vad som kallas för "ramar". Varje Ethernet-ram har en specifik struktur:

  • Preamble: En sekvens som signalerar till mottagaren att data är på väg.
  • Destination MAC: Den fysiska adressen för den enhet som ramen är avsedd för.
  • Source MAC: Adressen för enheten som skickar ramen.
  • EtherType: Identifierar protokollet för den medföljande datan, t.ex. IPv4.
  • Payload: Själva datan som överförs, vilket kan vara en IP-paket, ARP-meddelande, etc.
  • CRC (Cyclic Redundancy Check): En felsökningsmekanism för att kontrollera dataintegriteten.

Kommunikation och kollision

Ethernet introducerade CSMA/CD (Carrier Sense Multiple Access with Collision Detection) som en lösning för att hantera kollisioner i busstopologier. Även om switchade nätverk och full-duplex-anslutningar har gjort kollisioner ovanliga är CSMA/CD:s roll i Ethernet-historien väsentlig.

Switchade vs icke-switchade nätverk

Ursprungliga Ethernet-nätverk använde ofta en hub, vilket ledde till en gemensam kommunikationsbuss där endast en enhet kunde prata åt gången. Moderna nätverk använder switchar som skapar en dedikerad kommunikationskanal mellan två enheter, vilket möjliggör samtidig kommunikation mellan flera enhetspar.

Fysisk och datalänk

Ethernet definierar både det fysiska skiktet (kablar, switchar, nätverkskort) och datalänkskiktet (MAC-adresser, ramformatering) i OSI-modellen. Olika specifikationer, som 10BASE-T (twisted pair) och 1000BASE-SX (kort våglängds fiber) definierar olika medier och överföringshastigheter.

10BASE5 (Thick Ethernet eller Thicknet)

Denna tidiga form av Ethernet använde en tjock koaxialkabel, som var svår att installera och hantera på grund av dess storlek. Denna kabeltyp använde ofta så kallade "vampire taps" där anslutningar gjordes direkt till kabeln.

10BASE2 (Thin Ethernet eller Thinnet)

Som en reaktion på de utmaningar som tjock Ethernet presenterade, introducerades 10BASE2 som använde en tunnare koaxialkabel. Den var lättare att hantera men hade fortfarande begränsningar, särskilt när det gällde maximal nätverksstorlek och avstånd mellan anslutningar.

10BASE-T

Detta markerade en betydande förändring då Ethernet började använda tvinnad parkabel (UTP - Unshielded Twisted Pair) istället för koaxialkabel. Denna standard introducerade RJ-45-kontakten, som nu är allmänt accepterad som Ethernet-kontakten. Den stödde 10 Mbps över avstånd på upp till 100 meter.

100BASE-T (Fast Ethernet)

Medan kabeltypen och kontakten förblev densamma, ökade överföringshastigheten till 100 Mbps. Det fanns flera varianter, inklusive 100BASE-TX (använder två ledare av Cat5 eller högre) och 100BASE-FX (använder fiberoptik).

1000BASE-T (Gigabit Ethernet)

Detta representerade ett stort steg framåt med hastigheter på 1 Gbps. Det krävde Cat5e-kabel eller bättre och använde alla fyra ledarpar i kabeln för att uppnå dessa hastigheter över 100 meter.

10GBASE-T och bortom

Med övergången till 10 Gbps och högre, blev kabelkraven ännu strängare. 10GBASE-T kräver Cat6a eller bättre för att uppnå fulla 100 meters avstånd. Det finns också standarder som 40GBASE-T och 100GBASE-T som fortsätter att driva Ethernet-teknikens gränser.

Fiberoptik

Förutom kopparkablar har fiberoptik spelat en avgörande roll i Ethernet-utvecklingen, särskilt för långa avstånd och mycket höga överföringshastigheter. Varianter som 100BASE-FX, 1000BASE-SX/LX och 10GBASE-SR/LR/ER använda fiberoptik för att uppnå högre hastigheter över längre avstånd än vad koppar kan erbjuda.

Protokollstapling

Över Ethernet körs ofta IP (Internet Protocol), vilket tillsammans med TCP (Transmission Control Protocol) utgör grundvalen för de flesta moderna nätverkstillämpningar, inklusive webb, e-post och filöverföring.

När vi pratar om nätverkskommunikation, oavsett om det är i en lokal miljö som ett LAN eller över internationella avstånd som på internet, refererar vi till en komplex process där data överförs, mottas och tolkas. En av de centrala koncepten som gör detta möjligt är "protokollstapling".

Vad är protokollstapling?

Protokollstapling, även känd som "protocol stacking" eller "stacking", avser den uppsättning av protokoll som används tillsammans för att utföra en nätverkskommunikation. Det handlar om att "stapla" protokoll ovanpå varandra där varje protokoll har sin egen specifika funktion och ansvarar för en specifik del av kommunikationsprocessen.

Varför är det viktigt?

I ett nätverk behöver olika nivåer av kommunikation hanteras. Medan några protokoll hanterar direkt kommunikation mellan hårdvaran (t.ex. kabeln eller det trådlösa nätverket), fokuserar andra på att säkerställa att data levereras korrekt eller att data kan förstås av applikationer. Genom att "stapla" dessa protokoll kan vi säkerställa att alla dessa olika nivåer av kommunikation hanteras effektivt.

Exempel: OSI-modellen

Ett av de mest framstående exemplen på protokollstapling är OSI-modellen (Open Systems Interconnection). Det är en konceptuell ram som beskriver sju skikt, från fysisk överföring till applikationsspecifik kommunikation:

  1. Fysiskt skikt (Physical Layer): Hanterar överföringen av råa bitar över ett medium, t.ex. kabel eller trådlös länk.
  2. Datalänkskikt (Data Link Layer): Tar hand om felkorrigering, flödeskontroll och MAC-adressering.
  3. Nätverksskikt (Network Layer): Hanterar data routing, paketförmedling och IP-adressering.
  4. Transport skikt (Transport Layer): Leverans av data mellan punkt-till-punkt, felkorrigering och flödeskontroll på högre nivå, t.ex. TCP eller UDP.
  5. Sessionskikt (Session Layer): Hanterar upprättandet, underhållet och avslutandet av sessioner mellan applikationer.
  6. Presentationskikt (Presentation Layer): Omsätter data mellan applikations- och transportformat, inklusive kryptering och komprimering.
  7. Applikationsskikt (Application Layer): Gränssnittet mot slutanvändarens applikationer, t.ex. webbläsare eller e-postklienter.

Varje skikt i OSI-modellen representerar ett specifikt set av funktioner som behövs för nätverkskommunikation, och varje skikt använder protokoll som är specifika för dessa funktioner.

Ethernet är mycket mer än bara kablar och switchar. Det är en sofistikerad teknologi som kombinerar både hårdvara och programvara för att möjliggöra pålitlig kommunikation över nätverk. Dess fortsatta dominans och utveckling är ett bevis på dess robusthet och relevans i den snabbt föränderliga världen av informationsteknik.