IPv4

IPv4-Adressering: En Teknisk Översikt

Grundläggande Principer

IPv4 (Internet Protocol version 4) är den fjärde versionen av Internet Protocol (IP) och är grunden för de flesta av dagens internetkommunikationer. Varje enhet som ansluter till internet behöver en unik IPv4-adress. Dessa adresser är 32 bitar långa och delas vanligtvis upp i fyra 8-bitars segment, kända som oktetter.

Adressstruktur

En typisk IPv4-adress skrivs som fyra decimaltal separerade av punkter, t.ex. 192.168.0.1. Varje del representerar en oktett och kan ha ett värde mellan 0 och 255, känd som punktdecimalnotation.

Nätverks- och Värddelar

IPv4-adresser består av två huvudsakliga delar: nätverksdelen och värd (eller host) delen. Gränsen mellan dessa två delar bestäms av en subnetmask.

Subnetmasker

En subnetmask är en 32-bitars siffra som används för att skilja nätverksadressen från värdadressen inom en IPv4-adress, till exempel 255.255.255.0.

Adresstyper

• Unicast-adresser: För direkt kommunikation mellan en sändare och en mottagare.
• Broadcast-adresser: För att skicka data till alla enheter på ett lokalt nätverk.
• Multicast-adresser: För att skicka data till en grupp av enheter.
• Specialadresser: Som 127.0.0.1 (localhost) och adresser som börjar med 169.254 (APIPA).

Adresstilldelning

IPv4-adresser kan tilldelas antingen statiskt eller dynamiskt. Dynamisk tilldelning görs oftast via DHCP.

Adressklasser

IPv4-adresser delades ursprungligen in i klasser (A, B, C, D och E). Idag används CIDR (Classless Inter-Domain Routing) för mer flexibel uppdelning av adressutrymmet.

Nätverksadressöversättning (NAT)

NAT används för att tillåta flera enheter på ett privat nätverk att dela på en offentlig IP-adress, vilket är viktigt på grund av bristen på IPv4-adresser.

Framtid och IPv6

Övergången till IPv6, som har ett mycket större adressutrymme, har blivit allt viktigare med det växande antalet enheter som ansluter till internet.