Find

FIND(1)

Allmänna kommandomanualer FIND(1)

NAMN

• find - sök efter filer i en kataloghierarki

SYNTAX

• find [-H] [-L] [-P] [-D debugval] [-O nivå] [startpunkt...] [uttryck]

BESKRIVNING

• Denna manual sida dokumenterar GNU-versionen av find. GNU find söker igenom katalogträdet med start från varje angiven startpunkt genom att utvärdera det givna uttrycket från vänster till höger, enligt reglerna för prioritetsordning (se avsnitt OPERATORER), tills resultatet är känt (den vänstra sidan är falsk för och-operationer, sann för eller), vid vilken punkt find går vidare till nästa filnamn. Om ingen startpunkt anges, antas '.'.

• Om du använder find i en miljö där säkerheten är viktig (till exempel om du använder den för att söka i kataloger som är skrivbara av andra användare), bör du läsa kapitlet "Säkerhetsöverväganden" i dokumentationen för findutils, som heter Finding Files och kommer med findutils. Detta dokument innehåller också mycket mer detaljer och diskussion än denna manual, så det kan vara en mer användbar informationskälla.

ALTERNATIV

• Alternativen -H, -L och -P styr behandlingen av symboliska länkar. Kommandoradsargument efter dessa tas att vara namn på filer eller kataloger som ska undersökas, upp till det första argumentet som börjar med '-', eller argumentet '(' eller '!'. Detta argument och eventuella efterföljande argument tas att vara uttrycket som beskriver vad som ska sökas efter. Om inga sökvägar anges, används den aktuella katalogen. Om inget uttryck anges, används uttrycket -print (men du bör troligen överväga att använda -print0 istället).

• Denna manual sida talar om "alternativ" inom uttryckslistan. Dessa alternativ styr beteendet hos find men anges omedelbart efter det sista sökvägsnamnet. De fem "verkliga" alternativen -H, -L, -P, -D och -O måste dyka upp före det första sökvägsnamnet, om de alls ska användas. En dubbel bindestreck -- kan teoretiskt användas för att signalera att återstående argument inte är alternativ, men detta fungerar egentligen inte på grund av sättet find avgör slutet på de efterföljande sökvägsargumenten: det gör det genom att läsa tills ett uttrycksargument kommer (vilket också börjar med ett '-'). Om ett sökvägsargument skulle börja med ett '-', skulle find behandla det som ett uttrycksargument istället. Därför är det generellt säkrare att förprefixera jokertecken eller tveksamma sökvägsnamn med antingen './' eller använda absoluta sökvägsnamn som börjar med '/'. Alternativt är det generellt säkert, även om det inte är portabelt, att använda GNU-alternativet -files0-from för att skicka godtyckliga startpunkter till find.

• -P Följer aldrig symboliska länkar. Detta är standardbeteendet. När find undersöker eller skriver ut information om filer, och filen är en symbolisk länk, ska informationen som används tas från den symboliska länkens egna egenskaper.

• -L Följer symboliska länkar. När find undersöker eller skriver ut information om filer, ska informationen som används tas från egenskaperna hos filen som länken pekar på, inte från länken själv (såvida det inte är en bruten symbolisk länk eller find inte kan undersöka filen som länken pekar på). Användning av detta alternativ implicerar -noleaf. Om du senare använder -P-alternativet kommer -noleaf fortfarande att vara i kraft. Om -L är i kraft och find upptäcker en symbolisk länk till en underkatalog under sin sökning, kommer underkatalogen som pekas ut av den symboliska länken att undersökas.

• -H Följer inte symboliska länkar, förutom vid bearbetning av kommandoradsargument. När find undersöker eller skriver ut information om filer, ska informationen som används tas från den symboliska länkens egna egenskaper. Det enda undantaget från detta beteende är när en fil som specificeras på kommandoraden är en symbolisk länk och länken kan lösas. I den situationen tas informationen från det som länken pekar på (dvs. länken följs). Informationen om länken själv används som en reserv om filen som länken pekar på inte kan undersökas. Om -H är i kraft och en av sökvägarna som specificeras på kommandoraden är en symbolisk länk till en katalog, kommer innehållet i den katalogen att undersökas (även om förstås -maxdepth 0 skulle förhindra detta).

• Om fler än ett av -H, -L och -P specificeras, åsidosätter varje de andra; den sista som dyker upp på kommandoraden tar effekt. Eftersom det är standarden bör -P-alternativet anses vara i kraft såvida inte antingen -H eller -L specificeras.

• GNU find gör ofta filundersökningar under bearbetningen av själva kommandoraden, innan någon sökning har börjat. Dessa alternativ påverkar också hur dessa argument behandlas. Specifikt finns det ett antal tester som jämför filer som listas på kommandoraden mot en fil vi för närvarande överväger. I varje fall kommer den specificerade filen på kommandoraden att ha undersökts och vissa av dess egenskaper kommer att ha sparats. Om den namngivna filen faktiskt är en symbolisk länk och -P-alternativet är i kraft (eller om varken -H eller -L specificerades), kommer informationen som används för jämförelsen att tas från den symboliska länkens egenskaper. Annars tas den från egenskaperna hos filen som länken pekar på. Om find inte kan följa länken (till exempel på grund av att det saknar tillräckliga behörigheter eller om länken pekar på en obefintlig fil) kommer egenskaperna hos länken själv att användas.

• När -H- eller -L-alternativen är i kraft, kommer alla symboliska länkar som anges som argument för -newer att lösas upp, och tidsstämpeln tas från filen som den symboliska länken pekar på. Samma övervägande gäller för -newerXY, -anewer och -cnewer.

• -follow alternativet har en liknande effekt som -L, även om det träder i kraft vid den punkt där det dyker upp (dvs. om -L inte används men -follow är, kommer alla symboliska länkar som dyker upp efter -follow på kommandoraden att lösas upp, och de före det kommer inte att göra det).

• -D debugval Skriv ut diagnostisk information; detta kan vara till hjälp för att diagnostisera problem med varför find inte gör vad du vill. Listan över debug-alternativ ska vara kommaseparerad. Kompatibiliteten för debug-alternativen garanteras inte mellan versioner av findutils. För en komplett lista över giltiga debug-alternativ, se utdata från find -D help. Giltiga debug-alternativ inkluderar:

• • exec Visa diagnostisk information relaterad till -exec, -execdir, -ok och -okdir
  • opt Skriver ut diagnostisk information relaterad till optimeringen av uttrycksträdet; se -O alternativet.
  • rates Skriver ut en sammanfattning som visar hur ofta varje predikat lyckades eller misslyckades.
  • search Navigera katalogträdet verbalt.
  • stat Skriv ut meddelanden när filer undersöks med stat- och lstat-systemanropen. Find-programmet försöker minimera sådana anrop.
  • tree Visa uttrycksträdet i dess ursprungliga och optimerade form.
  • all Aktivera alla andra debug-alternativ (utom help).
  • help Förklara debug-alternativen.

• -O nivå Aktiverar frågeoptimering. Find-programmet omordnar tester för att påskynda utförandet samtidigt som den övergripande effekten bevaras; det vill säga att predikat med sidoeffekter inte omordnas i förhållande till varandra. De optimeringar som utförs på varje optimeringsnivå är som följer.

• • 0 Motsvarar optimeringsnivå 1.
  • 1 Detta är standardoptimeringsnivån och motsvarar det traditionella beteendet. Uttryck omordnas så att tester baserade enbart på filnamn (till exempel -name och -regex) utförs först.
  • 2 Eventuella -type eller -xtype tester utförs efter eventuella tester baserade enbart på filnamn, men före några tester som kräver information från inode. På många moderna versioner av Unix returneras filtyper av readdir(), så dessa predikat är snabbare att utvärdera än predikat som först måste stat-filen. Om du använder -fstype FOO-predikatet och specificerar ett filsystemtyp FOO som inte är känt (dvs. finns i `/etc/mtab') när find startar, motsvarar det predikatet -false.
  • 3 På denna optimeringsnivå aktiveras den fullständiga kostnadsbaserade frågeoptimeraren. Ordningen på tester modifieras så att billiga (dvs. snabba) tester utförs först och dyrare utförs senare om det behövs. Inom varje kostnadsband utvärderas predikat tidigare eller senare beroende på om de sannolikt kommer att lyckas eller inte. För -o utvärderas predikat som sannolikt kommer att lyckas tidigare, och för -a utvärderas predikat som sannolikt kommer att misslyckas tidigare.

• Den kostnadsbaserade optimeraren har en fast idé om hur sannolikt det är att ett givet test lyckas. I vissa fall tar sannolikheten hänsyn till den specifika naturen av testet (till exempel antas -type f vara mer sannolikt att lyckas än -type c). Den kostnadsbaserade optimeraren utvärderas för närvarande. Om det inte faktiskt förbättrar find-prestandan, kommer den att tas bort igen. Däremot kan optimeringar som visar sig vara pålitliga, robusta och effektiva aktiveras vid lägre optimeringsnivåer över tid. Standardbeteendet (dvs. optimeringsnivå 1) kommer dock inte att ändras i 4.3.x-versionen. Findutils-testserien kör alla tester på find vid varje optimeringsnivå och säkerställer att resultatet är detsamma.

• • Omordningen av operationer som utförs av den kostnadsbaserade optimeraren kan resultera i användar-synlig beteendeförändring. Till exempel är predikaten -readable och -empty känsliga för omordning. Om de körs i ordningen -empty -readable kommer ett felmeddelande att utfärdas för oläsliga kataloger. Om de körs i ordningen -readable -empty kommer inget felmeddelande att utfärdas. Detta är anledningen till att sådan omordning av operationer inte utförs vid standardoptimeringsnivån.

UTTRYCK

• Den del av kommandoraden efter listan över startpunkter är uttrycket. Detta är en typ av frågespecifikation som beskriver hur vi matchar filer och vad vi gör med de filer som matchades. Ett uttryck består av en sekvens av saker:

• • Test Test returnerar ett sant eller falskt värde, vanligtvis på grundval av någon egenskap hos en fil vi överväger. Testet -empty är till exempel sant endast när den aktuella filen är tom.
  • Åtgärder Åtgärder har sidoeffekter (till exempel att skriva ut något på standardutgången) och returnerar antingen sant eller falskt, vanligtvis baserat på om de är framgångsrika eller inte. Åtgärden -print skriver till exempel ut namnet på den aktuella filen på standardutgången.
  • Globala alternativ Globala alternativ påverkar utförandet av tester och åtgärder som specificerats på någon del av kommandoraden. Globala alternativ returnerar alltid sant. Alternativet -depth gör till exempel att find traverserar filsystemet i en djup-först ordning.
  • Positionella alternativ Positionella alternativ påverkar endast tester eller åtgärder som följer dem. Positionella alternativ returnerar alltid sant. Alternativet -regextype är till exempel positionellt, och specificerar den reguljära uttrycks dialekten för reguljära uttryck som förekommer senare på kommandoraden.
  • Operatorer Operatorer sammanfogar de andra objekten inom uttrycket. De inkluderar till exempel -o (vilket betyder logiskt ELLER) och -a (vilket betyder logiskt OCH). Där en operator saknas, antas -a.

• Åtgärden -print utförs på alla filer för vilka hela uttrycket är sant, om det inte innehåller en åtgärd förutom -prune eller -quit. Åtgärder som förhindrar standard -print är -delete, -exec, -execdir, -ok, -okdir, -fls, -fprint, -fprintf, -ls, -print och -printf.

• Åtgärden -delete fungerar också som ett alternativ (eftersom den implicerar -depth).

POSITIONELLA ALTERNATIV

• Positionella alternativ returnerar alltid sant. De påverkar endast tester som förekommer senare på kommandoraden.

• • -daystart Mäter tider (för -amin, -atime, -cmin, -ctime, -mmin och -mtime) från början av idag snarare än från 24 timmar sedan. Detta alternativ påverkar endast tester som visas senare på kommandoraden.
  • -follow Avrådes från att använda; använd istället -L-alternativet. Avföljer symboliska länkar. Implicerar -noleaf. Alternativet -follow påverkar endast de tester som visas efter det på kommandoraden. Om inte -H eller -L-alternativet har specificerats, ändrar positionen för -follow-alternativet beteendet hos -newer-predikatet; alla filer som listas som argument för -newer kommer att avföljas om de är symboliska länkar. Samma övervägande gäller för -newerXY, -anewer och -cnewer. På samma sätt kommer predikatet -type alltid att matcha mot typen av filen som en symbolisk länk pekar på snarare än länken själv. Att använda -follow gör att predikaten -lname och -ilname alltid returnerar falskt.
  • -regextype typ Ändrar den reguljära uttryckssyntax som förstås av -regex och -iregex tester som förekommer senare på kommandoraden. För att se vilka reguljära uttryckstyper som är kända, använd -regextype help. Texinfo-dokumentationen (se SE OCKSÅ) förklarar betydelsen av och skillnaderna mellan de olika typerna av reguljära uttryck. Om du inte använder detta alternativ, beter sig find som om reguljärt uttryckstypen emacs hade specificerats.
  • -warn, -nowarn Slå på eller av varningsmeddelanden. Dessa varningar gäller endast för kommandoradsanvändning, inte för några tillstånd som find kan stöta på när den söker kataloger. Standardbeteendet motsvarar -warn om standardinmatningen är en tty, och till -nowarn annars. Om ett varningsmeddelande som rör kommandoradsanvändning produceras påverkas inte find's exitstatus. Om miljövariabeln POSIXLY_CORRECT är inställd, och -warn också används, är det inte specificerat vilka, om några, varningar som kommer att vara aktiva.

GLOBALA ALTERNATIV

• Globala alternativ returnerar alltid sant. Globala alternativ träder i kraft även för tester som förekommer tidigare på kommandoraden. För att undvika förvirring bör globala alternativ specificeras på kommandoraden efter listan med startpunkter, precis före det första testet, det positionella alternativet eller åtgärden. Om du specificerar ett globalt alternativ på något annat ställe, kommer find att ge ett varningsmeddelande som förklarar att detta kan vara förvirrande.

• De globala alternativen förekommer efter listan med startpunkter, och är därför inte samma typ av alternativ som till exempel -L.

• -d: En synonym för -depth, för kompatibilitet med FreeBSD, NetBSD, MacOS X och OpenBSD.

• -depth: Bearbeta innehållet i varje katalog innan katalogen själv. Åtgärden -delete implicerar också -depth.

• -files0-from fil: Läs startpunkterna från en fil istället för att få dem på kommandoraden. I kontrast till de kända begränsningarna av att skicka startpunkter via argument på kommandoraden, nämligen begränsningen av antalet filnamn och den inneboende tvetydigheten i filnamn som kolliderar med alternativnamn, tillåter detta alternativ att säkert överföra ett godtyckligt antal startpunkter till find.

Att använda detta alternativ och skicka startpunkter på kommandoraden är ömsesidigt uteslutande och är därför inte tillåtet samtidigt.

Filargumentet är obligatoriskt. Man kan använda -files0-from - för att läsa listan med startpunkter från standardingången, till exempel från en pipe. I detta fall är åtgärderna -ok och -okdir inte tillåtna, eftersom de uppenbarligen skulle störa inläsningen från standardingången för att få en användarbekräftelse.

Startpunkterna i filen måste separeras med ASCII NUL-tecken. Två på varandra följande NUL-tecken, det vill säga en startpunkt med ett filnamn med noll längd, är inte tillåtet och kommer att leda till ett felmeddelande följt av en icke-noll exitkod senare.

Om den givna filen är tom, bearbetar find ingen startpunkt och avslutas därför omedelbart efter att ha analyserat programargumenten. Detta skiljer sig från standardanropet där find antar den aktuella katalogen som startpunkt om inget sökvägsargument anges.

Bearbetningen av startpunkterna är annars som vanligt, till exempel kommer find att rekursivt gå igenom underkataloger om det inte hindras på annat sätt. För att endast bearbeta startpunkterna kan man dessutom ange -maxdepth 0.

Ytterligare anteckningar: Om en fil listas mer än en gång i indatafilen är det ospecificerat om den besöks mer än en gång. Om filen ändras under operationen av find är resultatet också ospecificerat. Slutligen är sökpositionen inom den namngivna filen vid den tidpunkt då find avslutas, vare sig med -quit eller på något annat sätt, också ospecificerad. Med "ospecificerad" menas här att det kan fungera eller inte fungera, eller göra något specifikt, och att beteendet kan ändras från plattform till plattform eller från version till version av findutils.

• -help, --help: Skriv ut en sammanfattning av kommandoradsanvändningen av find och avsluta.

• -ignore_readdir_race: Normalt sett kommer find att ge ett felmeddelande när det misslyckas med att statsa en fil. Om du använder detta alternativ och en fil raderas mellan tiden då find läser namnet på filen från katalogen och tiden då det försöker statsa filen, kommer inget felmeddelande att ges. Detta gäller även för filer eller kataloger vars namn ges på kommandoraden. Detta alternativ träder i kraft vid tidpunkten då kommandoraden läses, vilket innebär att du inte kan söka i en del av filsystemet med detta alternativ på och en del av det med detta alternativ avstängt (om du behöver göra det måste du köra två find-kommandon istället, ett med alternativet och ett utan det).

• • Vidare kommer find med -ignore_readdir_race-alternativet att ignorera fel från -delete-åtgärden om filen har försvunnit sedan föräldrakatalogen lästes: det kommer inte att skriva ut ett felmeddelande och returneringskoden från -delete-åtgärden kommer att vara sant.

• -maxdepth nivåer: Gå ned högst nivåer (ett icke-negativt heltal) nivåer av kataloger under startpunkterna. Användning av -maxdepth 0 betyder att tester och åtgärder endast tillämpas på startpunkterna själva.

• -mindepth nivåer: Använd inga tester eller åtgärder på nivåer lägre än nivåer (ett icke-negativt heltal). Användning av -mindepth 1 betyder att alla filer utom startpunkterna behandlas.

• -mount: Gå inte ner i kataloger på andra filsystem. Ett alternativt namn för -xdev, för kompatibilitet med vissa andra versioner av find.

• -noignore_readdir_race: Stänger av effekten av -ignore_readdir_race.

• -noleaf: Optimera inte genom att anta att kataloger innehåller 2 färre underkataloger än deras hårda länkantal. Detta alternativ behövs när man söker i filsystem som inte följer Unix-kataloglänkkonventionen, som CD-ROM eller MS-DOS-filsystem eller AFS-volymmonteringspunkter. Varje katalog på ett normalt Unix-filsystem har minst 2 hårda länkar: dess namn och dess `.'-post. Dessutom har dess underkataloger (om några) varsin `..'-post länkad till den katalogen. När find undersöker en katalog, efter att ha statsat 2 färre underkataloger än katalogens länkantal, vet den att resten av posterna i katalogen är icke-kataloger (`leaf'-filer i katalogträdet). Om endast filernas namn behöver undersökas, finns det inget behov av att statsa dem; detta ger en betydande ökning av sökhastigheten.

• -version, --version: Skriv ut find-versionens nummer och avsluta.

• -xdev: Gå inte ner i kataloger på andra filsystem.

TESTER

• Vissa tester, till exempel -newerXY och -samefile, tillåter jämförelse mellan filen som för närvarande undersöks och någon referensfil som anges på kommandoraden. När dessa tester används bestäms tolkningen av referensfilen av alternativen -H, -L och -P och eventuella tidigare -follow, men referensfilen undersöks endast en gång, vid tidpunkten då kommandoraden analyseras. Om referensfilen inte kan undersökas (till exempel om stat(2)-systemanropet misslyckas för den), utfärdas ett felmeddelande och find avslutas med en icke-noll status.

• Ett numeriskt argument n kan specificeras för tester (som -amin, -mtime, -gid, -inum, -links, -size, -uid och -used) som:

+n för större än n, -n för mindre än n, n för exakt n.

• Stödda tester:

-amin n: Filen öppnades senast för mindre än, mer än eller exakt n minuter sedan. -anewer referens: Tidpunkten för den senaste åtkomsten av den aktuella filen är nyare än tidpunkten för den senaste datamodifieringen av referensfilen. Om referensfilen är en symbolisk länk och -H-alternativet eller -L-alternativet är i kraft, används alltid tidpunkten för den senaste datamodifieringen av filen som den pekar på. -atime n: Filen öppnades senast för mindre än, mer än eller exakt n*24 timmar sedan. När find räknar ut hur många 24-timmarsperioder sedan filen senast öppnades, ignoreras alla bråkdelar, så för att matcha -atime +1, måste en fil ha öppnats för minst två dagar sedan. -cmin n: Filens status ändrades senast för mindre än, mer än eller exakt n minuter sedan. -cnewer referens: Tidpunkten för den senaste statusändringen av den aktuella filen är nyare än tidpunkten för den senaste datamodifieringen av referensfilen. Om referensfilen är en symbolisk länk och -H-alternativet eller -L-alternativet är i kraft, används alltid tidpunkten för den senaste datamodifieringen av filen som den pekar på. -ctime n: Filens status ändrades senast för mindre än, mer än eller exakt n*24 timmar sedan. Se kommentarerna för -atime för att förstå hur avrundning påverkar tolkningen av filens statusändringstider. -empty: Filen är tom och är antingen en vanlig fil eller en katalog. -executable: Matchar filer som är körbara och kataloger som är sökbara (i meningen att lösa filnamn) av den nuvarande användaren. Detta tar hänsyn till åtkomstkontrollistor och andra behörighetsartefakter som -perm-testet ignorerar. Detta test använder systemanropet access(2) och kan därför luras av NFS-servrar som gör UID-mappning (eller root-squashing), eftersom många system implementerar access(2) i klientens kärna och därför inte kan använda den UID-mappningsinformation som finns på servern. Eftersom detta test endast baseras på resultatet av systemanropet access(2) finns det ingen garanti för att en fil för vilken detta test lyckas faktiskt kan köras. -false: Alltid falskt. -fstype typ: Filen är på ett filsystem av typen typ. De giltiga filsystemtyperna varierar mellan olika versioner av Unix; en ofullständig lista över filsystemtyper som accepteras på någon version av Unix eller annan är: ufs, 4.2, 4.3, nfs, tmp, mfs, S51K, S52K. Du kan använda -printf med %F-direktivet för att se typerna av dina filsystem. -gid n: Filens numeriska grupp-ID är mindre än, mer än eller exakt n. -group gname: Filen tillhör gruppen gname (numeriskt grupp-ID tillåts). -ilname mönster: Som -lname, men matchningen är skiftlägesokänslig. Om -L-alternativet eller -follow-alternativet är i kraft, returnerar detta test falskt om inte den symboliska länken är trasig. -iname mönster: Som -name, men matchningen är skiftlägesokänslig. Till exempel matchar mönstren `fo*' och `F??' filnamnen `Foo', `FOO', `foo', `fOo', etc. Mönstret `*foo*' kommer också att matcha en fil som heter '.foobar'. -inum n: Filen har inodnummer mindre än, större än eller exakt n. Det är vanligtvis enklare att använda -samefile-testet istället.

• • -ipath mönster: Som -path, men matchningen är skiftlägesokänslig.
  • -iregex mönster: Som -regex, men matchningen är skiftlägesokänslig.
  • -iwholename mönster: Se -ipath. Detta alternativ är mindre portabelt än -ipath.
  • -links n: Filen har färre än, fler än eller exakt n hårda länkar.
  • -lname mönster: Filen är en symbolisk länk vars innehåll matchar skalmönstret mönster. Metatecken behandlar inte `/' eller `.' som speciella. Om -L-alternativet eller -follow-alternativet är i kraft, returnerar detta test falskt om inte den symboliska länken är trasig.
  • -mmin n: Filens data ändrades senast för mindre än, mer än eller exakt n minuter sedan.
  • -mtime n: Filens data ändrades senast för mindre än, mer än eller exakt n*24 timmar sedan. Se kommentarerna för -atime för att förstå hur avrundning påverkar tolkningen av filändringstider.
  • -name mönster: Filens basnamn (sökvägen med de ledande katalogerna borttagna) matchar skalmönstret mönster. Eftersom filnamnets ledande kataloger tas bort, bör mönstret inte innehålla ett snedstreck, eftersom `-name a/b' aldrig kommer att matcha något (och du vill förmodligen använda -path istället). Ett undantag från detta är när du endast använder ett snedstreck som mönster (`-name /'), eftersom det är en giltig sträng för att matcha rotkatalogen "/" (eftersom basnamnet för "/" är "/"). En varning utfärdas om du försöker skicka ett mönster som innehåller en - men som inte enbart består av ett - snedstreck, om inte miljövariabeln POSIXLY_CORRECT är inställd eller alternativet -nowarn används.

• • För att ignorera en katalog och filerna under den, använd -prune istället för att kontrollera varje fil i trädet; se ett exempel i beskrivningen av den åtgärden. Hakar erkänns inte som speciella, trots att vissa skal, inklusive Bash, tilldelar hakar en speciell betydelse i skal-mönster. Filnamnsmatchningen utförs med hjälp av fnmatch(3) bibliotekets funktion. Glöm inte att omge mönstret med citattecken för att skydda det från expansion av skalet.

• • -newer referens: Tidpunkten för den senaste datamodifieringen av den aktuella filen är nyare än tidpunkten för den senaste datamodifieringen av referensfilen. Om referensfilen är en symbolisk länk och -H-alternativet eller -L-alternativet är i kraft, används alltid tidpunkten för den senaste datamodifieringen av filen som den pekar på.

• -newerXY referens: Lyckas om tidsstämpeln X för filen som undersöks är nyare än tidsstämpeln Y för referensfilen. Bokstäverna X och Y kan vara någon av följande bokstäver:

• • a: Åtkomsttiden för referensfilen
  • B: Födelse

• • c: Inodens statusändringstid för referensfilen
  • m: Modifieringstiden för referensfilens data
  • t: referens tolkas direkt som en tid

• Vissa kombinationer är ogiltiga; till exempel är det ogiltigt att X är t. Vissa kombinationer är inte implementerade på alla system; till exempel stöds inte B på alla system. Om en ogiltig eller icke stödd kombination av XY specificeras, resulterar det i ett fatalt fel. Tidspecifikationer tolkas som för argumentet till -d alternativet för GNU date. Om du försöker använda födelsetiden för en referensfil och födelsetiden inte kan bestämmas, resulterar detta i ett fatalt felmeddelande. Om du specificerar ett test som hänvisar till födelsetiden för filer som undersöks, kommer detta test att misslyckas för alla filer där födelsetiden är okänd.

• -nogroup: Ingen grupp motsvarar filens numeriska grupp-ID.

• -nouser: Ingen användare motsvarar filens numeriska användar-ID.

• -path mönster: Filnamnet matchar skalmönstret mönster. Metatecken behandlar inte `/` eller `.` som speciella; så, till exempel,

 `find . -path "./sr*sc"`
 kommer att skriva ut en post för en katalog som heter ./src/misc (om en sådan finns). För att ignorera ett helt katalogträd, använd -prune istället för att kontrollera varje fil i trädet. Observera att mönstermatchningstestet gäller hela filnamnet, med start från en av startpunkterna som anges på kommandoraden. Det skulle bara vara meningsfullt att använda ett absolut sökvägsnamn här om den relevanta startpunkten också är en absolut sökväg. Detta innebär att detta kommando aldrig kommer att matcha något:
 `find bar -path /foo/bar/myfile -print`
 Find jämför -path-argumentet med sammanslagningen av ett katalognamn och basnamnet på filen som undersöks. Eftersom sammanslagningen aldrig slutar med ett snedstreck, kommer -path-argument som slutar med ett snedstreck inte att matcha något (utom kanske en startpunkt som specificeras på kommandoraden). Predikatet -path stöds också av HP-UX find och är en del av POSIX 2008-standarden.

• -perm läge: Filens behörighetsbitar är exakt läge (oktalt eller symboliskt). Eftersom en exakt matchning krävs, om du vill använda detta formulär för symboliska lägen, kan du behöva specificera en ganska komplex lägessträng. Till exempel kommer `-perm g=w` endast att matcha filer som har läge 0020 (det vill säga sådana där gruppskrivbehörighet är den enda behörigheten som är satt). Det är troligare att du vill använda `/' eller `-' formulären, till exempel `-perm -g=w`, vilket matchar alla filer med gruppskrivbehörighet. Se EXEMPEL-sektionen för några illustrativa exempel.

• -perm -läge: Alla behörighetsbitar i läge är inställda för filen. Symboliska lägen accepteras i denna form, och detta är vanligtvis det sätt på vilket du skulle vilja använda dem. Du måste specificera `u', `g' eller `o' om du använder ett symboliskt läge. Se EXEMPEL-sektionen för några illustrativa exempel.

• -perm /läge: Någon av behörighetsbitarna i läge är inställda för filen. Symboliska lägen accepteras i denna form. Du måste specificera `u', `g' eller `o' om du använder ett symboliskt läge. Se EXEMPEL-sektionen för några illustrativa exempel. Om inga behörighetsbitar i läge är inställda, matchar detta test vilken fil som helst (tanken här är att vara konsekvent med beteendet hos -perm -000).

• -perm +läge: Detta stöds inte längre (och har varit föråldrat sedan 2005). Använd istället -perm /läge.

• -readable: Matchar filer som är läsbara av den nuvarande användaren. Detta tar hänsyn till åtkomstkontrollistor och andra behörighetsartefakter som -perm-testet ignorerar. Detta test använder systemanropet access(2) och kan därför luras av NFS-servrar som gör UID-mappning (eller root-squashing), eftersom många system implementerar access(2) i klientens kärna och därför inte kan använda den UID-mappningsinformation som finns på servern.

• -regex mönster: Filnamnet matchar reguljära uttrycket mönster. Detta är en matchning på hela sökvägen, inte en sökning. Till exempel, för att matcha en fil som heter ./fubar3, kan du använda det reguljära uttrycket `.*bar.` eller `.*b.*3`, men inte `f.*r3`. De reguljära uttrycken som find förstår är som standard Emacs Regular Expressions, men detta kan ändras med -regextype-alternativet.

• -samefile namn: Filen hänvisar till samma inod som namnet. När -L är i kraft kan detta inkludera symboliska länkar.

• -size n[cwbkMG]: Filen använder mindre än, mer än eller exakt n enheter utrymme, avrundat uppåt. Följande suffix kan användas:

• • `b` för 512-byte block (detta är standard om inget suffix används)
  • `c` för bytes
  • `w` för tvåbytesord
  • `k` för kibibytes (KiB, enheter om 1024 bytes)
  • `M` för mebibytes (MiB, enheter om 1024 * 1024 = 1048576 bytes)
  • `G` för gibibytes (GiB, enheter om 1024 * 1024 * 1024 = 1073741824 bytes)

• • Storleken är helt enkelt st_size-medlemmen i struct stat som fylls i av lstat (eller stat) systemanropet, avrundat uppåt som visas ovan. Med andra ord är det konsekvent med resultatet du får för ls -l. Tänk på att `%k` och `%b` format-specifiers för -printf hanterar glesa filer annorlunda. `b`-suffixet betecknar alltid 512-byte block och aldrig 1024-byte block, vilket är annorlunda än beteendet hos -ls.

• • Prefixen + och - betyder större än respektive mindre än, som vanligt; det vill säga en exakt storlek på n enheter matchar inte. Tänk på att storleken avrundas upp till nästa enhet. Därför är -size -1M inte ekvivalent med -size -1048576c. Den förstnämnda matchar endast tomma filer, den senare matchar filer från 0 till 1,048,575 bytes.

• -true: Alltid sant.

• -type c: Filen är av typen c:

• • b: block (buffrad) specialfil
  • c: tecken (obuffrad) specialfil
  • d: katalog
  • p: namngiven pipe (FIFO)
  • f: vanlig fil
  • l: symbolisk länk; detta är aldrig sant om -L-alternativet eller -follow-alternativet är i kraft, om inte den symboliska länken är trasig. Om du vill söka efter symboliska länkar när -L är i kraft, använd -xtype.
  • s: socket
  • D: dörr (Solaris)

• För att söka efter mer än en typ samtidigt, kan du ange den kombinerade listan av typbokstäver separerade med ett komma `,` (GNU-utökning).

• -uid n: Filens numeriska användar-ID är mindre än, större än eller exakt n.

• -used n: Filen åtkomstes senast mindre än, mer än eller exakt n dagar efter att dess status senast ändrades.

• -user användarnamn: Filen ägs av användaren användarnamn (numeriskt användar-ID tillåtet).

• -wholename mönster: Se -path. Detta alternativ är mindre portabelt än -path.

• -writable: Matchar filer som är skrivbara av den nuvarande användaren. Detta tar hänsyn till åtkomstkontrollistor och andra behörighetsartefakter som -perm-testet ignorerar. Detta test använder systemanropet access(2), och kan därför luras av NFS-servrar som gör UID-mappning (eller root-squashing), eftersom många system implementerar access(2) i klientens kärna och därför inte kan använda UID-mappningsinformationen på servern.

• -xtype c: Samma som -type, om inte filen är en symbolisk länk. För symboliska länkar: om -H eller -P alternativet var specificerat, sant om filen är en länk till en fil av typen c; om -L-alternativet har använts, sant om c är `l`. Med andra ord, för symboliska länkar, kontrollerar -xtype typen av filen som -type inte kontrollerar. Om en symbolisk länk är trasig (för att det den pekar på inte existerar eller länken pekar på sig själv) kommer -xtype att fungera på samma sätt som -type.

• -context mönster: (Endast SELinux) Säkerhetskontexten för filen matchar glob-mönstret.

Åtgärder

• -delete: Tar bort filer eller kataloger; sant om borttagningen lyckades. Om borttagningen misslyckades, utfärdas ett felmeddelande och find:s utgångsstatus blir icke-noll (när det så småningom avslutas).

• • Varning: Glöm inte att find utvärderar kommandoraden som ett uttryck, så att sätta -delete först kommer att få find att försöka ta bort allt under de startpunkter du specificerade.

• • Användningen av -delete åtgärden på kommandoraden aktiverar automatiskt -depth-alternativet. Detta gör i sin tur -prune ineffektivt, och -delete åtgärden kan därför inte användas meningsfullt tillsammans med -prune.

• • Ofta kanske användaren vill testa en find-kommandorad med -print innan man lägger till -delete för den faktiska borttagningskörningen. För att undvika överraskande resultat är det vanligtvis bäst att komma ihåg att använda -depth uttryckligen under de tidigare testkörningarna.

• • -delete åtgärden kommer att misslyckas med att ta bort en katalog om den inte är tom.

• • Tillsammans med -ignore_readdir_race alternativet kommer find att ignorera fel från -delete åtgärden om filen har försvunnit sedan föräldrakatalogen lästes: inget felmeddelande kommer att utfärdas, utgångskoden ändras inte till icke-noll, och returvärdet för -delete åtgärden kommer att vara sant.

• -exec kommando ;: Utför kommando; sant om 0 status returneras. Alla följande argument till find tolkas som argument till kommandot tills ett argument bestående av `;` stöter på. Strängen `{}` ersätts med det aktuella filnamnet som behandlas överallt där det förekommer i kommandots argument, inte bara i argument där det är ensam, som i vissa versioner av find. Båda dessa konstruktioner kan behöva undgås (med ett `\`) eller omges med citattecken för att skydda dem från att tolkas av skalet. Se EXEMPEL-sektionen för exempel på användningen av -exec alternativet. Det specificerade kommandot körs en gång för varje matchad fil. Kommandot körs i startkatalogen. Det finns oundvikliga säkerhetsproblem kring användningen av -exec åtgärden; du bör använda -execdir alternativet istället.

• -exec kommando {} +: Denna variant av -exec åtgärden kör det specificerade kommandot på de valda filerna, men kommandoraden byggs genom att lägga till varje valt filnamn i slutet; det totala antalet anrop av kommandot blir mycket mindre än antalet matchade filer. Kommandoraden byggs på samma sätt som xargs bygger sina kommandorader. Endast ett instance av `{}` är tillåtet inom kommandot, och det måste visas i slutet, omedelbart före `+`; det behöver undgås (med ett `\`) eller omges med citattecken för att skydda det från tolkning av skalet. Kommandot körs i startkatalogen. Om något anrop med `+`-formen returnerar en icke-nollvärde som utgångsstatus, returnerar find en icke-noll utgångsstatus. Om find stöter på ett fel kan detta ibland orsaka en omedelbar avstängning, så vissa väntande kommandon kanske inte körs alls. Av denna anledning -exec mitt-kommando ... {} + -quit kanske inte resulterar i att mitt-kommando faktiskt körs. Denna variant av -exec returnerar alltid sant.

• -execdir kommando ;: Utför kommandot i den underkatalog som innehåller den matchade filen, vilket inte är samma katalog som den katalog där du startade find. Som med -exec bör `{}` omges med citattecken om find anropas från ett skal. Detta är en mycket säkrare metod för att anropa kommandon, eftersom det undviker tävlingssituationer under upplösningen av sökvägarna till de matchade filerna. Som med -exec åtgärden, kommer `+`-formen av -execdir att bygga en kommandorad för att behandla mer än en matchad fil, men varje givet anrop av kommandot kommer endast att lista filer som finns i samma underkatalog. Om du använder detta alternativ måste du se till att din PATH-miljövariabel inte hänvisar till `.`; annars kan en angripare köra vilka kommandon de vill genom att lämna en lämpligt namngiven fil i en katalog där du kommer att köra -execdir. Detsamma gäller om PATH innehåller poster som är tomma eller som inte är absoluta katalognamn. Om något anrop med `+`-formen returnerar en icke-nollvärde som utgångsstatus, returnerar find en icke-noll utgångsstatus. Om find stöter på ett fel kan detta ibland orsaka en omedelbar avstängning, så vissa väntande kommandon kanske inte körs alls. Resultatet av åtgärden beror på om + eller ;-varianten används; -execdir kommando {} + returnerar alltid sant, medan -execdir kommando {} ; returnerar sant endast om kommandot returnerar 0.

• -fls fil: Sant; som -ls men skriv till fil som -fprint. Utdatafilen skapas alltid, även om predikatet aldrig matchas. Se sektionen OVANLIGA FILNAMN för information om hur ovanliga tecken i filnamn hanteras.

• -fprint fil: Sant; skriv det fullständiga filnamnet till fil fil. Om fil inte finns när find körs, skapas den; om den finns, trunceras den. Filnamnen /dev/stdout och /dev/stderr hanteras speciellt; de hänvisar till standardutmatning respektive standardfelutmatning. Utdatafilen skapas alltid, även om predikatet aldrig matchas. Se sektionen OVANLIGA FILNAMN för information om hur ovanliga tecken i filnamn hanteras.

• -fprint0 fil: Sant; som -print0 men skriv till fil som -fprint. Utdatafilen skapas alltid, även om predikatet aldrig matchas. Se sektionen OVANLIGA FILNAMN för information om hur ovanliga tecken i filnamn hanteras.

• -fprintf fil format: Sant; som -printf men skriv till fil som -fprint. Utdatafilen skapas alltid, även om predikatet aldrig matchas. Se sektionen OVANLIGA FILNAMN för information om hur ovanliga tecken i filnamn hanteras.

• -ls: Sant; lista aktuell fil i ls -dils format på standardutmatning. Blockräkningen är av 1 KB block, om inte miljövariabeln POSIXLY_CORRECT är satt, i vilket fall 512-byte block används. Se sektionen OVANLIGA FILNAMN för information om hur ovanliga tecken i filnamn hanteras.

• -ok kommando ;: Liknar -exec men frågar först användaren. Om användaren accepterar, kör kommandot. Annars returnera bara falskt. Om kommandot körs, omdirigeras dess standardingång från /dev/null. Denna åtgärd kan inte specificeras tillsammans med -files0-from-alternativet.

• • Svaret på uppmaningen matchas mot ett par reguljära uttryck för att avgöra om det är ett jakande eller nekande svar. Detta reguljära uttryck hämtas från systemet om miljövariabeln POSIXLY_CORRECT är inställd, annars från finds meddelandeöversättningar. Om systemet inte har någon lämplig definition kommer finds egen definition att användas. I båda fallen påverkas tolkningen av det reguljära uttrycket av miljövariablerna LC_CTYPE (teckenklasser) och LC_COLLATE (teckenintervall och ekvivalensklasser).

• -okdir kommando ;: Liknar -execdir men frågar först användaren på samma sätt som för -ok. Om användaren inte accepterar, returnera bara falskt. Om kommandot körs, omdirigeras dess standardingång från /dev/null. Denna åtgärd kan inte specificeras tillsammans med -files0-from-alternativet.

• -print: Sant; skriv ut hela filnamnet på standardutgången, följt av en nyrad. Om du pipar utskriften från find till ett annat program och det finns den minsta möjligheten att de filer du söker efter kan innehålla en nyrad, bör du allvarligt överväga att använda -print0-alternativet istället för -print. Se avsnittet OVANLIGA FILNAMN för information om hur ovanliga tecken i filnamn hanteras.

• -print0: Sant; skriv ut hela filnamnet på standardutgången, följt av ett nolltecken (i stället för nyradstecknet som -print använder). Detta gör att filnamn som innehåller nyrader eller andra typer av mellanrum kan tolkas korrekt av program som bearbetar find:s utskrift. Detta alternativ motsvarar -0-alternativet för xargs.

• -printf format: Sant; skriv ut format på standardutgången, tolkar `\`-undanflykter och `%`-direktiv. Fältbredd och precision kan specificeras som med printf(3) C-funktionen. Observera att många av fälten skrivs ut som %s istället för %d, och detta kan innebära att flaggor inte fungerar som du förväntar dig. Detta innebär också att `-`-flaggan fungerar (den tvingar fält att vara vänsterjusterade). Till skillnad från -print, lägger -printf inte till en nyrad i slutet av strängen. Undanflykter och direktiv är:

• • \a: Larmklocka.
  • \b: Backsteg.
  • \c: Stoppa utskriften från detta format omedelbart och spola utgången.
  • \f: Formmatning.
  • \n: Nyrad.
  • \r: Vagnretur.
  • \t: Horisontell tabb.
  • \v: Vertikal tabb.
  • \0: ASCII NUL.
  • \\: Ett bokstavligt omvänt snedstreck (`\`).
  • \NNN: Tecknet vars ASCII-kod är NNN (oktalt).
  • Ett `\`-tecken följt av någon annan tecken behandlas som ett vanligt tecken, så båda skrivs ut.

• • %%: Ett bokstavligt procenttecken.
  • %a: Filens senaste åtkomsttid i formatet som returneras av C-funktionen ctime(3).
  • %Ak: Filens senaste åtkomsttid i formatet som specificeras av k, vilket antingen är `@` eller ett direktiv för C-funktionen strftime(3). Nedan visas en ofullständig lista över möjliga värden för k. Vänligen hänvisa till dokumentationen för strftime(3) för hela listan. Vissa av konverteringsspecifikationerna kan inte vara tillgängliga på alla system, beroende på skillnader i implementationen av strftime(3) bibliotekfunktionen.

• • • @: sekunder sedan 1 januari 1970, 00:00 GMT, med bråkdel.
    • Tidsfält:
      • H: timme (00..23)
      • I: timme (01..12)
      • k: timme (0..23)
      • l: timme (1..12)
      • M: minut (00..59)
      • p: lokal AM eller PM
      • r: tid, 12-timmars (hh:mm:ss [AP]M)
      • S: Sekund (00.00 .. 61.00). Det finns en bråkdel.
      • T: tid, 24-timmars (hh:mm:ss.xxxxxxxxxx)
      • +: Datum och tid, separerade av `+`, till exempel `2004-04-28+22:22:05.0`. Detta är en GNU-utökning. Tiden ges i den aktuella tidszonen (som kan påverkas av inställningen av TZ-miljövariabeln). Sekundfältet inkluderar en bråkdel.
      • X: lokal tidsrepresentation (H:M:S). Sekundfältet inkluderar en bråkdel.
      • Z: tidszon (t.ex., EDT), eller inget om ingen tidszon är fastställbar.

• • • Datumfält:
      • a: lokal förkortad veckodagsnamn (Sön..Lör)
      • A: lokal full veckodagsnamn, variabel längd (Söndag..Lördag)
      • b: lokal förkortad månadsnamn (Jan..Dec)
      • B: lokal full månadsnamn, variabel längd (Januari..December)
      • c: lokal datum och tid (Lör Nov 04 12:02:33 EST 1989). Formatet är samma som för ctime(3) och så för att bevara kompatibilitet med det formatet finns ingen bråkdel i sekundfältet.
      • d: dag i månaden (01..31)
      • D: datum (mm/dd/yy)
      • F: datum (yyyy-mm-dd)
      • h: samma som b
      • j: dag i året (001..366)
      • m: månad (01..12)
      • U: veckonummer med söndag som första dag i veckan (00..53)
      • w: veckodag (0..6)
      • W: veckonummer med måndag som första dag i veckan (00..53)
      • x: lokal datumrepresentation (mm/dd/yy)
      • y: sista två siffrorna i året (00..99)
      • Y: år (1970...)

• • %b: Den mängd diskutrymme som används för denna fil i 512-byte block. Eftersom diskutrymme allokeras i multiplar av filsystemets blockstorlek är detta vanligtvis större än %s/512, men det kan också vara mindre om filen är en sparad fil.

• • %Bk: Filens födelsetid, dvs dess skapandetid, i formatet specificerat av k, vilket är detsamma som för %A. Detta direktiv producerar en tom sträng om det underliggande operativsystemet eller filsystemet inte stöder födelsetider.

• • %c: Filens senaste statusändringstid i formatet som returneras av C-funktionen ctime(3).

• • %Ck: Filens senaste statusändringstid i formatet specificerat av k, vilket är detsamma som för %A.

• • %d: Filens djup i katalogträdet; 0 betyder att filen är en startpunkt.

• • %D: Enhetens nummer där filen finns (st_dev-fältet i struct stat), i decimal.

• • %f: Skriv ut basnamnet; filens namn med eventuella ledande kataloger borttagna (endast det sista elementet). För /, är resultatet `/`. Se EXEMPEL-sektionen för ett exempel.

• • %F: Typen av filsystemet som filen finns på; detta värde kan användas för -fstype.

• • %g: Filens gruppnamn, eller numeriskt grupp-ID om gruppen saknar namn.

• • %G: Filens numeriska grupp-ID.

• • %h: Katalognamn; de ledande katalogerna för filens namn (alla utom det sista elementet). Om filnamnet inte innehåller några snedstreck (eftersom det är i den aktuella katalogen) expanderar %h till `.`. För filer som själva är kataloger och innehåller ett snedstreck (inklusive /), expanderar %h till den tomma strängen. Se EXEMPEL-sektionen för ett exempel.

• • %H: Startpunkt under vilken filen hittades.

• • %i: Filens inode-nummer (i decimal).

• • %k: Mängden diskutrymme som används för denna fil i 1 KB block. Eftersom diskutrymme allokeras i multiplar av filsystemets blockstorlek är detta vanligtvis större än %s/1024, men det kan också vara mindre om filen är en sparad fil.

• • %l: Objekt för symbolisk länk (tom sträng om filen inte är en symbolisk länk).

• • %m: Filens behörighetsbitar (i oktal). Detta alternativ använder de `traditionella` siffrorna som de flesta Unix-implementationer använder, men om din specifika implementation använder en ovanlig ordning av oktala behörighetsbitar, kommer du att se en skillnad mellan det faktiska värdet på filens läge och utmatningen av %m. Normalt vill du ha en ledande nolla på detta nummer, och för att göra detta, bör du använda #-flaggan (som i, till exempel, `%#m`).

• • %M: Filens behörigheter (i symbolisk form, som för ls). Detta direktiv stöds i findutils 4.2.5 och senare.

• • %n: Antal hårda länkar till filen.

• • %p: Filens namn.

• • %P: Filens namn med namnet på startpunkten under vilken den hittades borttagen.

• • %s: Filens storlek i byte.

• • %S: Filens gleshet. Detta beräknas som (BLOCKSIZE*st_blocks / st_size). Det exakta värdet du får för en vanlig fil av en viss längd är systemberoende. Men normalt kommer sparade filer att ha värden mindre än 1.0, och filer som använder indirekta block kan ha ett värde som är större än 1.0. I allmänhet är antalet block som används av en fil filsystemberoende. Värdet som används för BLOCKSIZE är systemberoende, men är vanligtvis 512 byte. Om filstorleken är noll är det utskrivna värdet odefinierat. På system som saknar stöd för st_blocks, antas en fils gleshet vara 1.0.

• • %t: Filens senaste ändringstid i formatet som returneras av C-funktionen ctime(3).

• • %Tk: Filens senaste ändringstid i formatet specificerat av k, vilket är detsamma som för %A.

• • %u: Filens användarnamn, eller numeriskt användar-ID om användaren saknar namn.

• • %U: Filens numeriska användar-ID.

• • %y: Filens typ (som i ls -l), U=okänd typ (bör inte hända).

• • %Y: Filens typ (som %y), plus följ symboliska länkar: `L`=loop, `N`=obefintlig, `?` för alla andra fel vid bestämning av målets typ för en symbolisk länk.

• • %Z: (endast SELinux) filens säkerhetskontext.

• • %{ %[ %(: Reserverad för framtida bruk.

• • Ett `%`-tecken följt av något annat tecken kasseras, men det andra tecknet skrivs ut (lita inte på detta, eftersom ytterligare formattecken kan införas). Ett `%` i slutet av formatargumentet orsakar odefinierat beteende eftersom det inte finns något efterföljande tecken. I vissa lokaler kan det gömma dina nycklar, medan det i andra kan ta bort den sista sidan från romanen du läser.

• • %m och %d direktiven stöder #, 0 och + flaggorna, men de andra direktiven gör det inte, även om de skriver ut siffror. Numeriska direktiv som inte stöder dessa flaggor inkluderar G, U, b, D, k och n. `-`-formatflaggan stöds och ändrar justeringen av ett fält från högerjusterat (vilket är standard) till vänsterjusterat.

• • Se sektionen OVANLIGA FILNAMN för information om hur ovanliga tecken i filnamn hanteras.

• -prune: Sant; om filen är en katalog, gå inte ner i den. Om -depth ges, har -prune ingen effekt. Eftersom -delete implicerar -depth, kan du inte användbart använda -prune och -delete tillsammans. Till exempel, för att hoppa över katalogen src/emacs och alla filer och kataloger under den, och skriva ut namnen på de andra hittade filerna, gör något liknande detta:

  find . -path ./src/emacs -prune -o -print

• -quit: Avsluta omedelbart (med returvärde noll om inga fel har inträffat). Detta är annorlunda än -prune eftersom -prune endast gäller innehållet i beskurna kataloger, medan -quit helt enkelt gör att find stoppar omedelbart. Inga barnprocesser kommer att lämnas körande. Alla kommandorader som har byggts av -exec ... + eller -execdir ... + körs innan programmet avslutas. Efter att -quit har körts, behandlas inga fler filer som specificerats på kommandoraden. Till exempel,

  find /tmp/foo /tmp/bar -print -quit skriver endast ut `/tmp/foo`.
  En vanlig användning av -quit är att stoppa sökningen i filsystemet när vi har hittat det vi vill ha. Till exempel, om vi vill hitta bara en enda fil kan vi göra detta:
  find / -name needle -print -quit

OPERATÖRER

Listade i ordning efter minskande prioritet:

• ( uttryck ): Tvingar prioritet. Eftersom parenteser är speciella för skalet, måste du normalt citera dem. Många av exemplen på denna manuelsida använder omvänt snedstreck för detta ändamål: `\(...\)` istället för `(...)`.

• ! uttryck: Sant om uttryck är falskt. Detta tecken behöver också vanligtvis skyddas från tolkning av skalet.

• -not uttryck: Samma som ! uttryck, men inte POSIX-kompatibelt.

• uttryck1 uttryck2: Två uttryck i rad anses vara sammanlänkade med ett underförstått -a; uttryck2 utvärderas inte om uttryck1 är falskt.

• uttryck1 -a uttryck2: Samma som uttryck1 uttryck2.

• uttryck1 -and uttryck2: Samma som uttryck1 uttryck2, men inte POSIX-kompatibelt.

• uttryck1 -o uttryck2: Eller; uttryck2 utvärderas inte om uttryck1 är sant.

• uttryck1 -or uttryck2: Samma som uttryck1 -o uttryck2, men inte POSIX-kompatibelt.

• uttryck1 , uttryck2: Lista; både uttryck1 och uttryck2 utvärderas alltid. Värdet av uttryck1 ignoreras; värdet av listan är värdet av uttryck2. Kommaoperatorn kan vara användbar för att söka efter flera olika typer av saker, men traversera filsystemets hierarki endast en gång. Åtgärden -fprintf kan användas för att lista de olika matchade objekten i flera olika utdatafiler.

Observera att -a när den anges implicit (till exempel genom att två tester visas utan en uttrycklig operator mellan dem) eller uttryckligen har högre prioritet än -o. Detta innebär att `find . -name afile -o -name bfile -print` aldrig kommer att skriva ut afile.

OVANLIGA FILNAMN

Många av find-kommandots åtgärder resulterar i utskrift av data som kontrolleras av andra användare. Detta inkluderar filnamn, storlekar, ändringstider och så vidare. Filnamn är ett potentiellt problem eftersom de kan innehålla vilket tecken som helst förutom `\0` och `/`. Ovanliga tecken i filnamn kan göra oväntade och ofta oönskade saker med din terminal (till exempel ändra inställningarna för dina funktionsknappar på vissa terminaler). Ovanliga tecken hanteras olika av olika åtgärder, som beskrivs nedan.

• -print0, -fprint0: Skriver alltid ut det exakta filnamnet, oförändrat, även om utmatningen går till en terminal.

• -ls, -fls: Ovanliga tecken är alltid undantagna. Blanksteg, omvänt snedstreck och dubbla citattecken skrivs ut med C-stil flykt (till exempel `\f`, `\"`). Andra ovanliga tecken skrivs ut med en oktal flykt. Andra utskrivbara tecken (för -ls och -fls är detta tecknen mellan oktal 041 och 0176) skrivs ut som de är.

• -printf, -fprintf: Om utmatningen inte går till en terminal, skrivs den ut som den är. Annars beror resultatet på vilket direktiv som används. Direktiven %D, %F, %g, %G, %H, %Y och %y expanderar till värden som inte kontrolleras av filernas ägare och skrivs därför ut som de är. Direktiven %a, %b, %c, %d, %i, %k, %m, %M, %n, %s, %t, %u och %U har värden som kontrolleras av filernas ägare men som inte kan användas för att skicka godtyckliga data till terminalen och skrivs därför ut som de är. Direktiven %f, %h, %l, %p och %P är citerade. Denna citering utförs på samma sätt som för GNU ls. Detta är inte samma citeringsmekanism som används för -ls och -fls. Om du kan bestämma vilket format som ska användas för utdata från find, är det normalt bättre att använda `\0` som terminator än att använda nyrad, eftersom filnamn kan innehålla blanksteg och nyradstecken. Inställningen av miljövariabeln LC_CTYPE används för att avgöra vilka tecken som behöver citeras.

• -print, -fprint: Citering hanteras på samma sätt som för -printf och -fprintf. Om du använder find i ett skript eller i en situation där de matchade filerna kan ha godtyckliga namn, bör du överväga att använda -print0 istället för -print.

• -ok och -okdir: Åtgärderna skriver ut det aktuella filnamnet som det är. Detta kan ändras i en framtida utgåva.

STANDARDKONFORMITET

För närmaste överensstämmelse med POSIX-standarden bör du ställa in miljövariabeln POSIXLY_CORRECT. Följande alternativ specificeras i POSIX-standarden (IEEE Std 1003.1-2008, 2016 Edition):

• -H: Detta alternativ stöds.

• -L: Detta alternativ stöds.

• -name: Detta alternativ stöds, men POSIX-konformiteten beror på POSIX-konformiteten hos systemets fnmatch(3) bibliotekfunktion. Från och med findutils-4.2.2 matchar skalmönster (`*`, `?` eller `[]` till exempel) ett ledande `.` eftersom IEEE PASC-tolkning 126 kräver detta. Detta är en förändring från tidigare versioner av findutils.

• -type: Stöds. POSIX specificerar `b`, `c`, `d`, `l`, `p`, `f` och `s`. GNU find stöder också `D`, vilket representerar en Door, där operativsystemet tillhandahåller dessa. Dessutom tillåter GNU find att flera typer specificeras samtidigt i en kommaseparerad lista.

• -ok: Stöds. Tolkningen av svaret sker enligt de `ja` och `nej` mönster som valts genom att ställa in miljövariabeln LC_MESSAGES. När miljövariabeln POSIXLY_CORRECT är inställd tas dessa mönster från systemets definition av ett positivt (ja) eller negativt (nej) svar. Se systemets dokumentation för nl_langinfo(3), särskilt YESEXPR och NOEXPR. När POSIXLY_CORRECT inte är inställt, tas mönstren istället från finds egna meddelandekatalog.

• -newer: Stöds. Om den angivna filen är en symbolisk länk, avrefereras den alltid. Detta är en förändring från tidigare beteende, där den relevanta tiden togs från den symboliska länken; se HISTORIA-sektionen nedan.

• -perm: Stöds. Om miljövariabeln POSIXLY_CORRECT inte är inställd, stöds vissa lägesargument (till exempel +a+x) som inte är giltiga i POSIX för bakåtkompatibilitet.

• Andra primära tester: De primära testerna -atime, -ctime, -depth, -exec, -group, -links, -mtime, -nogroup, -nouser, -ok, -path, -print, -prune, -size, -user och -xdev stöds alla.

POSIX-standarden specificerar parenteser `(`, `)`, negation `!` och de logiska OCH/ELLER-operatörerna -a och -o.

Alla andra alternativ, predikat, uttryck och så vidare är utökningar utöver POSIX-standarden. Många av dessa utökningar är dock inte unika för GNU find.

POSIX-standarden kräver att find upptäcker loopar:

• "Find-verktyget ska upptäcka oändliga loopar; det vill säga, när man går in i en tidigare besökt katalog som är en förfader till den sista filen som påträffades. När den upptäcker en oändlig loop, ska find skriva ett diagnostiskt meddelande till standardfel och antingen återställa sin position i hierarkin eller avsluta."

GNU find uppfyller dessa krav. Länkräkningen för kataloger som innehåller poster som är hårda länkar till en förfader är ofta lägre än de annars borde vara. Detta kan innebära att GNU find ibland optimerar bort besöket av en underkatalog som faktiskt är en länk till en förfader. Eftersom find inte faktiskt går in i en sådan underkatalog, tillåts det att undvika att avge ett diagnostiskt meddelande. Även om detta beteende kan vara något förvirrande, är det osannolikt att någon faktiskt är beroende av detta beteende. Om lövoptimeringen har stängts av med -noleaf, kommer katalogposten alltid att undersökas och ett diagnostiskt meddelande kommer att utfärdas där det är lämpligt. Symboliska länkar kan inte användas för att skapa filsystemcykler som sådana, men om -L-alternativet eller -follow-alternativet är i bruk, utfärdas ett diagnostiskt meddelande när find stöter på en loop av symboliska länkar. Precis som med loopar som innehåller hårda länkar, innebär lövoptimeringen ofta att find vet att det inte behöver kalla stat() eller chdir() på den symboliska länken, så denna diagnos är ofta inte nödvändig.

• -d-alternativet stöds för kompatibilitet med olika BSD-system, men du bör använda det POSIX-kompatibla alternativet -depth istället.

• Miljövariabeln POSIXLY_CORRECT påverkar inte beteendet hos -regex eller -iregex tester eftersom dessa tester inte är specificerade i POSIX-standarden.

MILJÖVARIABLER

• LANG: Ger ett standardvärde för de internationaliseringsvariabler som är oinställda eller null.

• LC_ALL: Om den är inställd på ett icke-tomt strängvärde, åsidosätter värdena för alla andra internationaliseringsvariabler.

• LC_COLLATE: POSIX-standarden specificerar att denna variabel påverkar mönstermatchningen som ska användas för -name-alternativet. GNU find använder fnmatch(3) bibliotekfunktionen, så stöd för LC_COLLATE beror på systembiblioteket. Denna variabel påverkar också tolkningen av svaret på -ok; medan LC_MESSAGES-variabeln väljer det faktiska mönstret som används för att tolka svaret på -ok, kommer tolkningen av eventuella parentesuttryck i mönstret att påverkas av LC_COLLATE.

• LC_CTYPE: Denna variabel påverkar behandlingen av teckenklasser som används i reguljära uttryck och även med -name-testet, om systemets fnmatch(3) bibliotekfunktion stöder detta. Denna variabel påverkar också tolkningen av eventuella teckenklasser i de reguljära uttryck som används för att tolka svaret på prompten som ges av -ok. Miljövariabeln LC_CTYPE påverkar också vilka tecken som anses vara outskrivbara när filnamn skrivs ut; se avsnittet OVANLIGA FILNAMN.

• LC_MESSAGES: Bestämmer vilken lokal som ska användas för internationaliserade meddelanden. Om miljövariabeln POSIXLY_CORRECT är inställd, bestämmer denna också tolkningen av svaret på prompten som ges av -ok-åtgärden.

• NLSPATH: Bestämmer platsen för internationaliseringsmeddelandekatalogerna.

• PATH: Påverkar de kataloger som genomsöks för att hitta de körbara filer som anropas av -exec, -execdir, -ok och -okdir.

• POSIXLY_CORRECT: Bestämmer blockstorleken som används av -ls och -fls. Om POSIXLY_CORRECT är inställd, är blocken enheter om 512 byte. Annars är de enheter om 1024 byte.

  * Att ställa in denna variabel stänger också av varningsmeddelanden (det vill säga implicerar -nowarn) som standard, eftersom POSIX kräver att förutom utdata för -ok, alla meddelanden som skrivs ut på stderr är diagnostik och måste resultera i ett icke-noll exitstatus.

  * När POSIXLY_CORRECT inte är inställt, behandlas -perm +zzz precis som -perm /zzz om +zzz inte är ett giltigt symboliskt läge. När POSIXLY_CORRECT är inställt, behandlas sådana konstruktioner som ett fel.

  * När POSIXLY_CORRECT är inställt, tolkas svaret på prompten som ges av -ok-åtgärden enligt systemets meddelandekatalog, i motsats till enligt finds egna meddelandeöversättningar.

• TZ: Påverkar tidszonen som används för några av de tidsrelaterade formatdirektiven för -printf och -fprintf.

EXEMPEL

Enkel `find|xargs` metod

• Hitta filer med namnet core i eller under katalogen /tmp och ta bort dem.

$ find /tmp -name core -type f -print | xargs /bin/rm -f

Observera att detta kommer att fungera felaktigt om det finns några filnamn som innehåller nyrader, enkla eller dubbla citattecken, eller blanksteg.

Säker `find -print0 | xargs -0` metod

• Hitta filer med namnet core i eller under katalogen /tmp och ta bort dem, behandla filnamn på ett sådant sätt att fil- eller katalognamn som innehåller enkla eller dubbla citattecken, blanksteg eller nyrader hanteras korrekt.

$ find /tmp -name core -type f -print0 | xargs -0 /bin/rm -f

Testet -name kommer före testet -type för att undvika att behöva kalla stat(2) på varje fil.

Observera att det fortfarande finns en risk mellan tiden find traverserar hierarkin och skriver ut de matchande filnamnen och tiden processen som utförs av xargs arbetar med den filen.

Bearbeta godtyckliga startpunkter

• Givet att ett annat program proggy förfiltrerar och skapar en stor NUL-separerad lista över filer, bearbeta dem som startpunkter och hitta alla vanliga, tomma filer bland dem:

$ proggy | find -files0-from - -maxdepth 0 -type f -empty

Användningen av `-files0-from -` betyder att läsa namnen på startpunkterna från standardinput, dvs från röret; och -maxdepth 0 säkerställer att endast uttryckligen de posterna undersöks utan att gå ner i kataloger (om en av startpunkterna är en).

Utföra ett kommando för varje fil

• Kör file på varje fil i eller under den aktuella katalogen.

$ find . -type f -exec file '{}' \;

Observera att klammerparenteserna är omgivna av enkla citattecken för att skydda dem från tolkning som skalsskriptinterpunktion. Semikolonet skyddas på samma sätt genom att använda ett omvänt snedstreck, även om enkla citattecken också kunde ha använts i det fallet.

I många fall kan man föredra syntaxen `-exec ... +` eller bättre syntaxen `-execdir ... +` av prestanda- och säkerhetsskäl.

Traversera filsystemet bara en gång - för 2 olika åtgärder

• Traversera filsystemet bara en gång och lista set-user-ID filer och kataloger i /root/suid.txt och stora filer i /root/big.txt.

$ find / \
 \( -perm -4000 -fprintf /root/suid.txt '%#m %u %p\n' \) , \
 \( -size +100M -fprintf /root/big.txt '%-10s %p\n' \)

Detta exempel använder radfortsättningssymbolen '\' på de första två raderna för att instruera skalet att fortsätta läsa kommandot på nästa rad.

Sök filer efter ålder

• Sök efter filer i din hemmakatalog som har modifierats under de senaste tjugofyra timmarna.

$ find $HOME -mtime 0

Detta kommando fungerar så här eftersom tiden sedan varje fil senast modifierades delas med 24 timmar och eventuellt restvärde ignoreras. Detta betyder att för att matcha -mtime 0 måste en fil ha en modifiering som är mindre än 24 timmar gammal.

Sök filer efter behörigheter

• Sök efter filer som är körbara men inte läsbara.

$ find /sbin /usr/sbin -executable \! -readable -print

• Sök efter filer som har läs- och skrivbehörighet för deras ägare och grupp, men som andra användare kan läsa men inte skriva till.

$ find . -perm 664

Filer som uppfyller dessa kriterier men har andra behörighetsbitar inställda (till exempel om någon kan köra filen) kommer inte att matchas.

• Sök efter filer som har läs- och skrivbehörighet för deras ägare och grupp och som andra användare kan läsa, utan att ta hänsyn till närvaron av eventuella extra behörighetsbitar (till exempel körbarhetsbiten).

$ find . -perm -664

Detta kommer att matcha en fil som har läge 0777, till exempel.

• Sök efter filer som är skrivbara av någon (deras ägare, deras grupp eller någon annan).

$ find . -perm /222

• Sök efter filer som är skrivbara av antingen deras ägare eller deras grupp.

$ find . -perm /220
 $ find . -perm /u+w,g+w
 $ find . -perm /u=w,g=w

Alla tre av dessa kommandon gör samma sak, men den första använder den oktala representationen av filläget, och de andra två använder den symboliska formen. Filerna behöver inte vara skrivbara av både ägaren och gruppen för att matchas; det räcker med att en av dem är det.

• Sök efter filer som är skrivbara av både deras ägare och deras grupp.

$ find . -perm -220
 $ find . -perm -g+w,u+w

Båda dessa kommandon gör samma sak.

• En mer avancerad sökning på behörigheter.

$ find . -perm -444 -perm /222 \! -perm /111
 $ find . -perm -a+r -perm /a+w \! -perm /a+x

Dessa två kommandon söker båda efter filer som är läsbara för alla (-perm -444 eller -perm -a+r), har åtminstone en skrivbit inställd (-perm /222 eller -perm /a+w) men inte är körbara för någon (! -perm /111 eller ! -perm /a+x respektive).

Beskärning - utesluta filer och underkataloger

• Kopiera innehållet från /source-dir till /dest-dir, men utelämna filer och kataloger med namnet .snapshot (och allt i dem). Det utesluter också filer eller kataloger vars namn slutar på `~`, men inte deras innehåll.

$ cd /source-dir
 $ find . -name .snapshot -prune -o \( \! -name '*~' -print0 \) \
 | cpio -pmd0 /dest-dir

Konstruktionen -prune -o \( ... -print0 \) är ganska vanlig. Tanken här är att uttrycket före -prune matchar saker som ska beskäras. Men -prune-åtgärden returnerar sant, så följande -o säkerställer att den högra sidan endast utvärderas för de kataloger som inte blev beskärda (innehållet i de beskurna katalogerna besöks inte ens, så deras innehåll är irrelevant). Uttrycket på höger sida av -o är inom parentes endast för tydlighetens skull. Det betonar att -print0-åtgärden endast utförs för saker som inte hade -prune tillämpat på dem. Eftersom standard `och`-villkoret mellan tester binder starkare än -o, är detta standard ändå, men parenteserna hjälper till att visa vad som händer.

• Givet följande katalog av projekt och deras associerade SCM administrativa kataloger, utför en effektiv sökning efter projektrötterna:

$ find repo/ \
 \( -exec test -d '{}/.svn' \; \
 -or -exec test -d '{}/.git' \; \
 -or -exec test -d '{}/CVS' \; \
 \) -print -prune

Exempel på utdata:

repo/project1/CVS
 repo/gnu/project2/.svn
 repo/gnu/project3/.svn
 repo/gnu/project3/src/.svn
 repo/project4/.git

I detta exempel förhindrar -prune onödig nedstigning i kataloger som redan har upptäckts (till exempel söker vi inte i project3/src eftersom vi redan hittade project3/.svn), men säkerställer att syskonkataloger (project2 och project3) hittas.

Andra användbara exempel

• Sök efter flera filtyper.

$ find /tmp -type f,d,l

Sök efter filer, kataloger och symboliska länkar i katalogen /tmp genom att ange dessa typer som en komma-separerad lista (GNU-tillägg), vilket annars är ekvivalent med det längre, men mer portabla:

$ find /tmp \( -type f -o -type d -o -type l \)

• Sök efter filer med det specifika namnet "needle" och sluta omedelbart när vi hittar den första.

$ find / -name needle -print -quit

• Demonstrera tolkningen av formatdirektiven %f och %h i -printf-åtgärden för vissa specialfall. Här är ett exempel inklusive viss utdata.

$ find . .. / /tmp /tmp/TRACE compile compile/64/tests/find -maxdepth 0 -printf '[%h][%f]\n'
[.][.]
[.][..]
[][/]
[][tmp]
[/tmp][TRACE]
[.][compile]
[compile/64/tests][find]

EXIT STATUS

find avslutar med status 0 om alla filer behandlas framgångsrikt, större än 0 om fel uppstår. Detta är medvetet en mycket bred beskrivning, men om returvärdet är icke-noll, bör du inte lita på korrektheten i resultaten från find.

När något fel uppstår, kan find stanna omedelbart, utan att slutföra alla specificerade åtgärder. Till exempel kan vissa startpunkter inte ha blivit undersökta eller vissa väntande programkörningar för -exec ... {} + eller -execdir ... {} + kanske inte har utförts.

HISTORIK

Ett find-program dök upp i Version 5 Unix som en del av Programmer's Workbench-projektet och skrevs av Dick Haight. Doug McIlroy's A Research UNIX Reader: Annotated Excerpts from the Programmer’s Manual, 1971-1986 ger ytterligare detaljer; du kan läsa det online på <https://www.cs.dartmouth.edu/~doug/reader.pdf>.

GNU find skrevs ursprungligen av Eric Decker, med förbättringar av David MacKenzie, Jay Plett och Tim Wood. Idén för find -print0 och xargs -0 kom från Dan Bernstein.

KOMPATIBILITET

Från och med findutils-4.2.2 matchar skalets metatecken (`*', `?' eller `[]' till exempel) som används i filnamnsmönster en inledande `.', eftersom IEEE POSIX-tolkning 126 kräver detta.

Från och med findutils-4.3.3, matchar -perm /000 nu alla filer istället för inga.

Nanosekundsupplösningstidsstämplar implementerades i findutils-4.3.3.

Från och med findutils-4.3.11, sätter -delete-åtgärden finds avslutningsstatus till ett icke-noll värde när den misslyckas. Find kommer dock inte avsluta omedelbart. Tidigare påverkades inte finds avslutningsstatus av -delete-misslyckanden.

Funktion	Lades till i	Förekommer också i
-files0-from	4.9.0
-newerXY	4.3.3	BSD
-D	4.3.1
-O	4.3.1
-readable	4.3.0
-writable	4.3.0
-executable	4.3.0
-regextype	4.2.24
-exec ... +	4.2.12	POSIX
-execdir	4.2.12	BSD
-okdir	4.2.12
-samefile	4.2.11
-H	4.2.5	POSIX
-L	4.2.5	POSIX
-P	4.2.5	BSD
-delete	4.2.3
-quit	4.2.3
-d	4.2.3	BSD
-wholename	4.2.0
-iwholename	4.2.0
-ignore_readdir_race	4.2.0
-fls	4.0
-ilname	3.8
-iname	3.8
-ipath	3.8
-iregex	3.8
-print0	2.0	POSIX (från Issue 8)

Syntaxen -perm +MODE togs bort i findutils-4.5.12, till förmån för -perm /MODE. Syntaxen +MODE hade varit avskriven sedan findutils-4.2.21 som släpptes 2005.

INTE BUGGAR

Operatörsprioritetsöverraskningar

Kommandot find . -name afile -o -name bfile -print kommer aldrig att skriva ut afile eftersom detta faktiskt är ekvivalent med find . -name afile -o \( -name bfile -a -print \). Kom ihåg att prioriteten för -a är högre än för -o och när det inte finns någon operatör specificerad mellan tester, antas -a.

Felmeddelandet "paths must precede expression"

$ find . -name *.c -print
find: paths must precede expression
find: possible unquoted pattern after predicate `-name'?

Detta händer när skalet kunde expandera mönstret *.c till mer än ett filnamn som finns i den aktuella katalogen och överföra de resulterande filnamnen i kommandoraden till find så här:

find . -name frcode.c locate.c word_io.c -print

Det kommandot kommer naturligtvis inte att fungera, eftersom -name-predikatet tillåter exakt ett mönster som argument. Istället för att göra saker på detta sätt, bör du omsluta mönstret med citattecken eller undvika jokertecknet, vilket gör det möjligt för find att använda mönstret med jokertecken under sökningen efter filnamnsmatchning istället för filnamn expanderade av förälderskalet:

$ find . -name '*.c' -print
$ find . -name \*.c -print

BUGGAR

Det finns säkerhetsproblem som är inneboende i det beteende som POSIX-standarden specificerar för find, vilket därför inte kan åtgärdas. Till exempel är -exec-åtgärden i sig osäker, och -execdir bör användas istället.

Miljövariabeln LC_COLLATE har ingen effekt på -ok-åtgärden.

RAPPORTERA BUGGAR

GNU findutils onlinehjälp: <https://www.gnu.org/software/findutils/#get-help> Rapportera eventuella översättningsfel till <https://translationproject.org/team/>

Rapportera andra problem via formuläret på GNU Savannah bug tracker: <https://savannah.gnu.org/bugs/?group=findutils> Allmänna ämnen om GNU findutils-paketet diskuteras på bug-findutils mailinglistan: <https://lists.gnu.org/mailman/listinfo/bug-findutils>

COPYRIGHT

Copyright © 1990–2024 Free Software Foundation, Inc. Licens GPLv3+: GNU GPL version 3 eller senare <https://gnu.org/licenses/gpl.html>. Detta är fri programvara: du är fri att ändra och distribuera den. Det finns INGEN GARANTI, i den utsträckning lagen tillåter.

SE ÄVEN

chmod(1), locate(1), ls(1), updatedb(1), xargs(1), lstat(2), stat(2), ctime(3) fnmatch(3), printf(3), strftime(3), locatedb(5), regex(7)

Full dokumentation <https://www.gnu.org/software/findutils/find> eller tillgänglig lokalt via: info find

KOLOFON

Denna sida är en del av findutils (find utilities) projektet. Information om projektet finns på ⟨http://www.gnu.org/software/findutils/⟩. Om du har en bugg-rapport för denna manualsida, se ⟨https://savannah.gnu.org/bugs/?group=findutils⟩. Denna sida erhölls från projektets uppströms Git-repository ⟨git://git.savannah.gnu.org/findutils.git⟩ den 2024-06-14. (Vid den tiden var datumet för den senaste committen som hittades i repositoryt 2024-06-03.) Om du upptäcker några renderingsproblem i denna HTML-version av sidan, eller om du tror att det finns en bättre eller mer uppdaterad källa för sidan, eller om du har korrigeringar eller förbättringar av informationen i denna KOLOFON (som inte är en del av den ursprungliga manualen), skicka ett mail till man-pages@man7.org.

Sidslut

Det här är en maskinöversättning av linux kommando manualen till svenska. Om du hittar fel är vi tacksamma om du rapporterar dem via formuläret som finns på https://www.linux.se/kontaka-linux-se/

Tack till Datorhjälp som har sponsrat Linux.se med webserver.